Jag blottar mig!!!
Usch behöver bara skriva av mig lite känner jag....känner bara att livet är skit just nu å känner mig bara så olycklig. Tårarna bara rinner å man funderar över livet.....känns som man inte kommer någonstans....ska man vara ensam hela livet? Ska man skaffa familj i framtiden? Kan man aldrig vara nöjd med det man har? Så jävla mkt funderingar ibland att man inte vet vart man ska ta vägen.
Får så jävla dåligt samvete oxå att man inte är nöjd när det finns dem som har det värre.....är det fel att inte vara nöjd? Samtidigt så måste man väl få vara lite ego ibland eller är det fel? Fan blir inte klok på allt...mitt ilands problem idag haha!
Blir så jävla trött på folk som bara "men du är ju bara 25år..du är ung å har hela livet framför dig".....fuck off....jag vet att ni menar väl men det spelar ingen roll hur jävla gammal jag är för det är såhär jag känner iaf.....jag känner mig inte ung. De flesta jag känner har fan kommit längre i livet än jag...å nej jag vill inte tex skaffa familj bara för att alla andra har det utan jag vill det för att jag känner för det å att andra har det gör att man bara blir påmind om det man inte har...konstigt det där att andras lycka kan vara ens sorg.
Inte första gången jag känner såhär men första gången jag skriver det å delar med mig....har svårt att vara öppen av mig men kanske dags att öppna sig lite å förändra sig så kanske livet förändras oxå? Jag vet att jag oftast ska framstå som glad å om folk frågar om det är bra så säger jag nästan alltid ja.....vet att om någon frågar mig om detta inlägg så skulle jag bara skoja bort det å säga "hade visst en dålig dag".....vilket är lite sant då alla dagar inte är som denna (tack gode gud) men sen är det sån jag är oxå....inte många i min närhet känner mig till 100%.
Sitter här med en grogg å tycker lite synd om mig själv...är inte det jävligt tragiskt ändå? Har fler folk såna här dagar?
Jag vet att jag är jävligt speciell på många viss...men ska det inte finnas någon för alla där ute? Jag har insett nu att likväl som jag vill ha någon så är jag livrädd för det...konstigt....är rädd att det ska skita sig å man ska bli sårad. Varje gång det inte funkar med någon så är det ett jävla bakslag å det spelar ingen roll om det är jag som går ifrån...lika jobbigt iaf! Duger man bara att ha sex med? De bästa förhållanden jag haft är med kk. Därför blir det enklare att vara själv...mindre komplicerat....men är det värt det i slutänden? Är det,det man vill å blir lyckligare av? Ibland så skulle man bara vilja ha någon som kramade om en å älskade en för den man verkligen är!
Samma sak det här med att man tränar å försöker vara nyttig med mat osv....gör man det bara för sig själv egentligen? Gör man det för andra med? Att man lättare ska bli älskad? Man ska väl bli älskad för den man är?
Så mkt tankar som man egentligen kommer ha hela livet på ett eller ett annat sätt å aldrig kommer få svar på!
Usch vad jag har blottat mig nu men fan så skönt det känns oxå...skriva har alltid varit en tröst för mig men oftast i dikter ;) Kan ju säga bara till er som läser detta att det är inget jag vill direkt prata om sen utan se det som ett sätt att lära känna mig lite mer på...skriv om det är något istället :)
Det var det djupa jag hade på hjärtat denna gång haha ;) Puss <3
Vad gömmer sig bakom denna fasad egentligen?
Får så jävla dåligt samvete oxå att man inte är nöjd när det finns dem som har det värre.....är det fel att inte vara nöjd? Samtidigt så måste man väl få vara lite ego ibland eller är det fel? Fan blir inte klok på allt...mitt ilands problem idag haha!
Blir så jävla trött på folk som bara "men du är ju bara 25år..du är ung å har hela livet framför dig".....fuck off....jag vet att ni menar väl men det spelar ingen roll hur jävla gammal jag är för det är såhär jag känner iaf.....jag känner mig inte ung. De flesta jag känner har fan kommit längre i livet än jag...å nej jag vill inte tex skaffa familj bara för att alla andra har det utan jag vill det för att jag känner för det å att andra har det gör att man bara blir påmind om det man inte har...konstigt det där att andras lycka kan vara ens sorg.
Inte första gången jag känner såhär men första gången jag skriver det å delar med mig....har svårt att vara öppen av mig men kanske dags att öppna sig lite å förändra sig så kanske livet förändras oxå? Jag vet att jag oftast ska framstå som glad å om folk frågar om det är bra så säger jag nästan alltid ja.....vet att om någon frågar mig om detta inlägg så skulle jag bara skoja bort det å säga "hade visst en dålig dag".....vilket är lite sant då alla dagar inte är som denna (tack gode gud) men sen är det sån jag är oxå....inte många i min närhet känner mig till 100%.
Sitter här med en grogg å tycker lite synd om mig själv...är inte det jävligt tragiskt ändå? Har fler folk såna här dagar?
Jag vet att jag är jävligt speciell på många viss...men ska det inte finnas någon för alla där ute? Jag har insett nu att likväl som jag vill ha någon så är jag livrädd för det...konstigt....är rädd att det ska skita sig å man ska bli sårad. Varje gång det inte funkar med någon så är det ett jävla bakslag å det spelar ingen roll om det är jag som går ifrån...lika jobbigt iaf! Duger man bara att ha sex med? De bästa förhållanden jag haft är med kk. Därför blir det enklare att vara själv...mindre komplicerat....men är det värt det i slutänden? Är det,det man vill å blir lyckligare av? Ibland så skulle man bara vilja ha någon som kramade om en å älskade en för den man verkligen är!
Samma sak det här med att man tränar å försöker vara nyttig med mat osv....gör man det bara för sig själv egentligen? Gör man det för andra med? Att man lättare ska bli älskad? Man ska väl bli älskad för den man är?
Så mkt tankar som man egentligen kommer ha hela livet på ett eller ett annat sätt å aldrig kommer få svar på!
Usch vad jag har blottat mig nu men fan så skönt det känns oxå...skriva har alltid varit en tröst för mig men oftast i dikter ;) Kan ju säga bara till er som läser detta att det är inget jag vill direkt prata om sen utan se det som ett sätt att lära känna mig lite mer på...skriv om det är något istället :)
Det var det djupa jag hade på hjärtat denna gång haha ;) Puss <3
Vad gömmer sig bakom denna fasad egentligen?
Kommentarer
Trackback
