crazy

Har sett att det är många som har kollat min blogg idag å jag antar att ni vill veta hur jag mår å känner. Just nu är jag bara så tom å vet varken ut eller in. Att skriva detta inlägg är skitjobbigt nu egentligen men känner att jag behöver göra det ändå. Min bästa vän Malin Söderlund gick bort i cancer den 23/9-10 å mitt hjärta gick i tusen bitar. Ett trasigt hjärta som aldrig kan bli helt igen! Den 28/5-10 gav Malin mig beskedet att hon fått cancer för tredje gången å att den var obotlig, hon hade max 2år kvar att leva. Det tog inte ens ett halvår så var hon borta,allt gick så snabbt...för snabbt.

Första gången Malin fick cancer så blev man chockad,rädd å ledsen......andra gången samma sak men man var ändå mer beredd på något sätt....tredje gången så var det samma men man tänkte att det här klarar ju hon....hon som är så stark.....men sen kom det där ordet som bara inte fick komma...."obotlig". Hjärtat stannade för en sekund å man fattade inte vad som hänt. Man har försökt så gott det går att ha funnits där för Malin å visat sig stark å gett kärlek. Detta är det många som har gjort <3 Tyvärr räckte inte det men jag vet att Malin uppskattade det å var tacksam. Det hjälpte nog henne under den svåra tiden hon hade. Hon har det bättre nu å har inte ont å det värmer verkligen <3

Jag skulle egentligen ha träffat Malin om det var igår (torsdag) eller idag (fredag) men tyvärr blev det inte så,då hon var dålig :´( Det gör mig ledsen att vi bara hann ses en gång under den tiden hon låg på sjukhuset men man kan ju inte rå för sjukdomar. Var det inte jag som var sjuk när vi hade bestämt träff så var det Malin men är glad att vi hann ses en gång iaf å att jag fick ge dig lite presenter å kärlek <3 Trodde först idag när Malins underbara å starka mamma ringde mig idag att hon bara skulle berätta att Malin var dålig för hon fått en infektion igen eller något men tyvärr så var det värre än så. Att du Åsa-Karin ringde till mig å berättade att Malin gått bort betyder så mycket för mig å jag beundrar verkligen din ork att göra det,jag älskar verkligen dig av hela mitt hjärta <3 Jag hoppas verkligen att vi fortsätter att ha kontakt å umgås ibland eller rättare sagt så har du inget val för rätt som det är så dyker jag upp som gubben (tanten) i lådan ;) Jag skänker så mycket tankar,kramar å kärlek till dig å din familj <3

Jag har känt Malin sen vi gick i 3:an eller 4:an på lågstadiet å vi har alltid varit bästa vänner. Även om vi inte har haft jätte mycket kontakt imellan åt så har det alltid varit precis som vi sågs igår varje gång vi talade med varann. Vi båda kunde tjata hål i huvudet på varann å lika envisa...eller Malin lite mer tror jag för det var oftast jag som gav mig om vi var oense om något ;) Vi hade alltid roligt ihop å ibland hade vi tokigheter för oss. Våra resor till ullared kommer jag aldrig glömma å säkert inte Malins mamma heller då vi åkte i snöoväder m.m. ;) När vi åkte moped när vi var små å åkte hur många som helst på de stackars mopederna. Vi var ju coolast i Garphyttan ju haha. Satt på skolan å tjuvrökte å prata killar å åkte i full fart med mopeden över guppen,det var tider det ;)

Att Malin fick lämna oss så tidigt,bara 24år gammal gör mig så ledsen men det gör mig oxå arg. Först kan jag sitta å tänka på henne å vara ledsen å tårarna rinner å sen i nästa stund så kan jag bli arg istället å grina ännu mer å nästan få lite panik för att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Fick ett smått utbrott här hemma idag när jag var själv å började gråta helt hysteriskt så antagligen därför som jag inte velat varit själv så mycket idag. För egentligen är jag en sån person som tar hand om problem själv, jag sitter för mig själv å sörjer. Det är nog kanske inte det bästa,jag vet men jag har så svårt att sörja inför folk,har alltid varit så. Mamma är nog den enda som jag kan göra det för fast ändå inte fullt ut tyvärr. Jag har svårt att prata om hur jag mår osv med folk,lättare att skriva faktiskt. Fast jag har inga problem att hjälpa andra med deras problem å prata om det men det är väl jobbigare när det handlar om en själv. Som sagt så har jag varit med lite folk idag å det har varit skönt faktiskt men det blir oxå att jag håller tillbaka känslorna lite men de kommer fram nu när man är själv. Sen tror jag oxå att man fortfarande är lite chockad,man har nog svårt att förstå att man aldrig kommer att träffa Malin igen. Jag kommer aldrig att få se henne igen,skratta med henne,krama henne.......DET SUGER!!! Livet är så orättvist ibland så man kan ju bli galen!!! Chocken kommer nog att lägga sig så småningom å verkligheten kommer ifatt en,men jag hoppas det dröjer. För jag vill inte att detta ska vara sant,jag hoppas att jag en dag ska vakna å inse att allt detta bara var en enda stor mardröm :´(

Vill tacka alla underbara människor där ute som visat sitt stöd för alla Malins nära å kära idag,ni ska veta att det verkligen värmer i våra hjärtan. Man tar tills sig av varje fint ord ni skriver å man känner eran kärlek <3<3<3

Jag kommer för alltid sakna dig Malin men jag kommer aldrig att glömma dig. En vackrare å bättre person än dig finns inte,du är speciell. Du är bäst å jag älskar dig nu å för alltid i all evighet <3 Vila i frid prinssesan i rosa <3

P.s. Det sägs att man lär sig av allt man går igenom här i livet men vad ska man lära sig av detta? Att aldrig ta något för givet å älska det man har kanske?

En fin dikt:

När dagen är tung
och livet känns kallt
är det svårt att se
en mening med allt.

Så ensamt det är
att bära en sorg.
Men bördan kan lätta
med andras försorg.

För tankar kan värma
och ord göra gott.
En blick kan berätta
att någon förstått….

Så känn att du har
ett stöd här i mig
För det ska du veta
- jag tänker på dig!

(Siv Andersson)

Friends forever <3


Tack mamma för allt stöd ikväll å för att du fick mig att skratta lite,det
behövdes <3 Var underbart att ha en myskväll bara du å jag,älskar dig
alltid <3<3<3